Dagarna rullar på att jag har insett att det nu inte är många dagar kvar av min mammaledighet.
Det gäller att njuta och utnyttja tiden så gott det går.
Därför packar jag och Olivia våra resväskor och drar på fredag söderut för ett sista långbesök innan jobb och dagis drar igång.

Annars kan jag berätta att Olivia fortsätter i sin utveckling och kan nu gå upp i krypposition. ( hon kryper inte iväg än dock )
Hon äter nu även bra av vällingen igen och därmed är sondmatning inte längre aktuellt.

Efter förra veckans möte ang. knapp och ketogen kost, kom dom trots allt fram till att avvakta till efter ett nytt EEG och kanske även efter MR.
Läkaren som va med ( specialist inom epilepsi ) tyckte Olivia gjort sådana framsteg att hon trodde det kanske va på väg att vända nu och bli bättre.


EEG gjorde vi igår och väntar nu på svar.
MR är 28 nov.

Jag har lite delade känslor över det beslutet och vet inte riktigt om jag tycker det är bra eller dåligt....

Nu ska jag gå och väcka min sötnos och bjuder därför på lite kort ifrån veckan.



( eftersom jag nästan alltid nu bloggar från ipaden, så kommer alla bilderna på slutet . Är det någon som vet om man kan ändra det ? )

Olivia fick en sitt/ligg puff av morfar och Nettan i 1 års present och den är populär både hos henne och oss.

Men eftersom vi än så länge har den i vardagsrummet så matchade den inte riktigt med övriga rummet.
( den är knall rosa )
Dessutom blev det ganska svettigt av materialet att ligga på.

Så jag bad min sy syster att sy ett överdrag.
Hittade ett jätte härligt tyg på IKEA och titta så fint det blev.

Ungefär 1-2gånger/ år åker jag till Ullared.
När det gäller julklappar och presenter till barn finns det inget som slår det.

Igår åkte jag mamma och Kikki till Ullared och nu är alla julklappar i princip klara inkl en födelsedagspresent och lite annat smått och gott ( som jag egentligen inte fick köpa )

Tack för en väldigt trevlig dag.

( kan tillägga att Kikki köpte varken mössan eller halsduken.
Vagnen i mitten är min.
Patrik vet inte om mängden på godispåsen och det ska räcka hela hösten.
Leksaken fick Olivia av sin mormor och den blev genast en favorit.)

3 dagar var tydligen allt jag klarade av att hålla mig borta.
Nej men jag kände bara att jag ville dela med mig av lite roliga nyheter och lite "bra" nyheter.

För det första kan jag berätta att Olivia igår för första gången satte sig upp själv från liggandes.
Jag missade det tyvärr då det va min jobbedag men hon va duktig och snäll och visade mig att hon kunde det idag också.

Min duktiga lilla flicka.

För det andra kan jag berätta att vi nu fått operationstid till Olivia.
Det handlar inte om nån hjärnoperation som jag tidigare nämnt utan dem kommer sätta in en "knapp" på magen.

Detta beror på att Olivia ska börja med ketogen kost ( som förhoppningsvis ska minska kramperna då det lugnar ner hjärnan ), men eftersom hon inte äter mat måste vi mata henne via denna knappen.

Detta kommer ske den 13 nov och därefter kommer hela familjen bli inlagda 1v för att hålla koll på Olivia och även för att vi ska lära oss vad och hur vi ska tillaga hennes mat.

Det är med delade känslor vi gör detta.
Självklart hade vi som alla andra föredragit att hon åt sin mat genom munnen och att sätta sin lilla 1åring på LCHF ( för det är vad det är ) är inget man gör frivilligt, men om det finns en chans att Olivia blir bättre av detta så är det för oss en självklarhet att åtminstone ge det ett försök.

När jag började blogga för 3 år sedan så gjorde jag det framför allt för min egen skull. Som en form av dagbok där jag kan gå tillbaka och titta på bilder.

I början var det ju i princip bara min familj som läste och när jag då flyttade till Göteborg och blev gravid, så var det ett sätt för dem att få vara en lite större del av vår vardag.

Med tiden började fler och fler människor att följa bloggen och det är bara något jag tyckte/tycker är kul.

Men senaste tiden har jag tappat inspirationen till att blogga och nu känns det mer som ett "tvång" för att behålla de läsare jag har.
Jag tycker personligen att bloggen har blivit en deprimerande plats där allt nästan handlar om Olivias tragiska sjukdom och tillvaro.
Så vill jag inte ha det.

Dessutom är det skit trist när ingen kommenterar och det får mig att tro att ni tycker det samma.

Så därför tror jag att jag kommer lägga bloggandet på hyllan ett tag.

Kanske bara några veckor, kanske ett år, eller för alltid.

Kanske kommer jag slänga in något inlägg sporadiskt ibland och kanske kommer jag tillbaka när vår vardag ser lite ljusare ut, men just nu känner jag inte för att blogga mer.

Följ mig gärna på instagram: tiro10

Kram Tina

Det är nog typ 4:e gången jag klippt Olivia men denna gången syntes det mer än de andra.

Jag har varit lite emot att klippa lugg på henne få hon är lockig + att man blir ganska beroende av att hålla den lagom lång, men denna gången klippte jag den ändå eftersom den hela tiden hängde i ögonen och jag inte ville behöva sätta klämmer eller tofsar ALLTID.

Jag kommer dock inte att ha den framåtkammad, utan åt sidan ( som andra bilden )

Hon va jätteduktig och satt på golvet och lekte med sina leksaker under tiden.

Min lilla sockertopp!

Igår kom kusin Christin hit på besök.
Vi stack in till avenyn och åt tapas på El corazon.

Som vanligt helt underbar mat och väldigt trevligt sällskap.
Lyckades även dricka 2glas rose utan några problem.
Efterrätten blev en brownie från Seven eleven.


Tack för en härlig kväll.

Just nu är jag väldigt ofixad i håret så en bättre bild kommer vid ett annat tillfälle.
Men nu är håret iallafall lite längre och betydligt tjockare.

Och jag blev helt plötsligt lite lite lyckligare.

Idag kom jag och Olivia hem igen efter 2 dygn hemifrån.
Ungefär samtidigt som vi åkte för att träffa bebisgruppen i onsdags blev Patrik sjuk.
Efter någon timme fick jag ett sms där det stod:
Jag har blivit magsjuk.

Eftersom jag absolut inte ville bli magsjuk och vill verkligen inte riskera att Olivia blir det så rymde vi hemifrån.
Så senaste 2 nätterna har vi huserat hos Carro ,Erik och Arvid.

Nu är vi hemma igen men håller oss lite avskilt från mannen i huset och handspriten används flitigt.


Efter 2 nätter med En sparkande, petande , bubblande, rullande och klappande Olivia bredvid mig, ska det bli skönt att återigen få sova ensam.
Jag är så glad att Olivia sover i sitt rum.

Inte nog med att hon ger mig en sån glädje, kärlek och stolthet varje dag, hon vet även hur man skämmer bort sin mamma med små presenter.

I mors dags present fick jag en jätte fin mobilväska ( som tyvärr gått sönder lite )

Innan sommaren fick jag ett fint smyckeskrin som jag gått och kollat in.

Lika så var det med de fina burkarna jag suktat efter.

Och sist men inte minst fick jag igår ett gäng Frank Dandy trosor.

Hon har bra koll min dotter och fortsätter hon såhär blir jag en väldigt bortskämd mamma.

Jag älskar dig så!

Idag var det även dags för besök hos dietisten och sjukgymnasten.

Hos dietisten skulle vi väga Olivia för att se om hon gått upp något efter vi börjat med nya vällingen.

Och trots en helg med väldigt minimalt intag hade hon idag gått upp ca 150g.
Så tummen upp hos dietisten!

Tummen upp även hos sjukgymnasten.

Hon blev väldigt glad över Olivias framsteg och tyckte absolut att hon var pågång att både sätta sig upp och ta sig upp i "krypställning"

Så vi ska fortsätta med de övningar vi fått och även försöka få henne att resa sig upp mot saker.

Med oss hem idag fick vi en stor matta så hon lättare ska kunna få fäste och träna till sig. ( typ en stor yogamatta )

I onsdags bytte vi ut ena Olivias medicin då hennes kropp antagligen börjat vänja sig vid den och därför gjorde den inte lika stor nytta.

Detta är ett vanligt problem och ibland brukar man då få variera mellan olika mediciner.

Så i onsdags var jag och hämtade ut medicinen och på kvällen fick hon första dosen.

Idag vid lunch fick hon sista och från och med ikväll återgår vi till den förra.

Det var den mest värdelösa medicinen jag varit med om eller så var det bara helt fel för just Olivia, för inte gjorde det henne bättre utan tvärtom sämre.

Igår hade hon 4 anfall och idag har hon hittills haft 8!!!!!

Det känns som ett sånt stort steg tillbaka varje gång hon blir sämre och jag tvivlar starkt på att hon någonsin kommer bli bra.

Nu ska vi ha fredagsmys och förhoppningsvis vaknar vi upp till en betydligt lugnare,bättre och gladare lördag!

Jag kan erkänna, jag har aldrig varit speciellt intresserad eller insatt i välgörenhet.
Jag har alltid varit en utav dem som sagt att "det spelar ingen roll om jag bidrar med 50kr eller ingenting alls.
Och eftersom jag inte har pengar till att donera 10000-tals kronor så kan jag lika gärna skita i det. "

Men efter jag fått Olivia och speciellt efter hon blev sjuk, så har jag insett hur otroligt själviskt och korkat det varit att överhuvudtaget ens tänka så.

Självklart gör mina små kronor nytta och om alla tänker på samma sätt och bara bidrar bara en lunchpeng så blir det till slut mycket pengar.
Många bäckar små....

Självklart har vi donerat till epilepsifonden , då just det är något som står vår vardag väldigt nära.

Men via bloggen har jag kommit i kontakt med andra organisationer som jag självklart ville vara med och bidra till.

Tack vare Www.mimmiastrom.blogg.se kom jag i kontakt med plötslig spädbarnsdödsfonden och för några veckor sedan halkade jag in på www.babybambola.blogspot.com

Dannis bror förlorade i våras sin flickvän Sophie, mamman till sin son i cancer.

Danni har efter det startat en fond i henne namn och som tack för alla som bidrar med 100:- ,skickar hon handgjorda armband.

Självklart kunde jag inget annat än vara med och bidraga och vet ni vad, det tycker jag NI ska göra också.

Eftersom Patrik är sjuk och Olivia sover typ hela tiden, blev jag idag ( som vanligt ) väldigt uttråkad.
Så hur underbart var det då inte att Emma va i närheten och frågade om jag vill luncha med henne.

Efter lunchen blev det en runda på stan och en mums fika innan jag fick skynda mig hem igen så Patrik hann till läkaren.

Igår var jag på mitt första Crossfit pass och det va det jobbigaste jag varit med om.
Military fitness kan slänga sig i väggen.
Så med andra ord har jag idag en träningsvärk utanför denna värld.
Det är knapps så jag kan gå i trappor och bara att lyfta godis skålen är en utmaning.
Men jag ska på det igen på söndag.
Någon som är sugen på att hänga med?

Efter förra veckans läkarbesök kunde vi konstatera att trots "kaloripulver" i vällingen så hade Olivia inte gått upp, utan t.o.m gått ner i vikt.

Så nu har vi istället fått sondnäring som vi under en veckas tid sakta ska byta ut vällingen mot.
Den är fetare och har fler kalorier än vanlig välling.

Idag kom leveransen från sjukhuset och här snackar vi ingen liten ranson.

Ca 43 L "välling" uppdelat i 180 st tetrapack.