Taking a break
När jag började blogga för 3 år sedan så gjorde jag det framför allt för min egen skull. Som en form av dagbok där jag kan gå tillbaka och titta på bilder.
I början var det ju i princip bara min familj som läste och när jag då flyttade till Göteborg och blev gravid, så var det ett sätt för dem att få vara en lite större del av vår vardag.
Med tiden började fler och fler människor att följa bloggen och det är bara något jag tyckte/tycker är kul.
Men senaste tiden har jag tappat inspirationen till att blogga och nu känns det mer som ett "tvång" för att behålla de läsare jag har.
Jag tycker personligen att bloggen har blivit en deprimerande plats där allt nästan handlar om Olivias tragiska sjukdom och tillvaro.
Så vill jag inte ha det.
Dessutom är det skit trist när ingen kommenterar och det får mig att tro att ni tycker det samma.
Så därför tror jag att jag kommer lägga bloggandet på hyllan ett tag.
Kanske bara några veckor, kanske ett år, eller för alltid.
Kanske kommer jag slänga in något inlägg sporadiskt ibland och kanske kommer jag tillbaka när vår vardag ser lite ljusare ut, men just nu känner jag inte för att blogga mer.
Följ mig gärna på instagram: tiro10
Kram Tina
Nej va tråkigt att du känner så. Uppskattar att vi fått följa dig och Olivia i med och motgångar. Du har verkligen delat med dig. Jag hoppas du hittar gnistan snart igen så ska jag försöka bli bättre att skriva de tankar jag har om dina inlägg:-)
Jag tycker om att följa din blogg den är inte alls tråkig.
Ang kommentarer känner jag detsamma på min blogg det är trist när man inte får kommentarer men samtidigt vet jag att folk läser den ändå. Men visst att ha en blogg tar tid och kan vara rätt påfrestande ibalnd. Därför har jag min blogg och skriver bara ibland när jag har lust inte alls som förr när man la upp text och bilder och kunde hålla på att fixa och trixa den tiden finns verkligen nye till längre och dessutom känner jag att den tiden ger jag hellre min underbara dotter. Så jag har dag till mig själv min blogg är inget tvång bara något roligt jag kan göra när jag har lust och tid!
Ha de så bra och kram på er!
Åh jag läser bloggen då och då och tycker den är jättefin och då vi inte träffas så ofta längre är det trevligt och höra hur du och familjen din har det! Jag upplever inte bloggen som tragiskt! Självklart ska du skriva den av lust å inte tvång så skriv när det passar dig! Följer inte många bloggar typ 2 ;). Ska försöka bli bättre på att kommentera! Kram!
Tråkigt att du ska sluta men jag förstår dej.. Är inte alls lika aktiv själv längre.. Man blir less när man får noll respons..
