Jag är en sucker för kärleksfilmer så därför kan jag inte låta bli att berätta en verklig kärlekshistoria.

En tjej på mitt jobb är gift sedan över 1 år tillbaka och tillsammans med sin man väntar de sitt första barn till vintern.
De borde ju överlyckliga och superkära........MEN....


hennes man bor i makedonien!

De har inte träffats sedan i mars ( då de i och för sig fick sig en bra avskedsgåva ) , vilket betyder att han har missat halva graviditeten, inte kunnat vara där och stöttat sin fru när hon mått dåligt, inte sett hur magen växer och inte fått vara med på det första ( och numera enda ) ultraljudet. han har inte fått chansen att skapa sig en relation med sitt barn ännu. Ett barn som är här om bara några månader.
Samtidigt sitter hon här i Sverige, ensam i en lägenhet och tvingas gå igenom en graviditet utan sin man.

men jag kommer snart till det positiva....
För det blir bättre!

Efter 2 års distansförhållande/äktenskap med dagliga telefonsamtal. Otaliga samtal med diverse myndigheter. Massor av tårar, besvikelse och förhoppningar är tiden äntligen här!

Hans ärende har blivit beviljat och han kommer på TISDAG!

Jag är så otroligt glad för deras skull. Äntligen kan de få vara den familj som dem hela tiden drömt om. De kanske har "missat" början av deras gemensamma liv, men vad spelar det för roll när dem har hela framtiden tillsammans.!!


Så när jag nu än en gång sitter på tåget påväg till min älskling i Göteborg, och tänker på den veckan som gått sedan vi träffades senast. Hur mycket jag saknat och längtat efter honom, kan jag inte förstå hur det måste kännas att inte få träffa, se, röra den person man älskar på flera månader.


Helt plötsligt framstår vårt deistansförhållande som värsta lyxen.
Oavsett om det är långt avstånd, kort avstånd eller inget avstånd alls, så kvarstår ändå en sak:

Amor vincit omnia
"Kärleken övervinner allt"

jag påstår det motsatta!

Imorse när jag åkte till jobbet, regnade det ute och va sådär lagom svalt. En perfekt shorts och stövel dag, tänkte jag!

Efter 2 nätter i Göteborg är jag åter igen attackerad av myggen. Myggstiftet verkar inte hjälpa ett skit trots att jag rollar in hela mig med det! Patrik tycker att jag är gnällig, men jag får panik och blir helt galen av de små helvetesakerna.
 jag kan INTE bo här!


 Iallafall, så va det ju inte det jag skulle säga, utan för sjuttioelfte gången har jag åter igen bestämt mig för att ta tag i mitt socker/ nöt /läkerol beroende. Så efter denna helgen är det slut med läkerol ( kanske nått paket ibland ) och choklad och nötter får ENDAST ätas en dag på helgen!
 Hur svårt ska det egentligen vara?

Detta betyder ju att eftersom jag lyckas samla på mig en ganska imponerande samling snacks nu ( och slänga allt känns ju som ett slöseri, men att spara på det känns inte som ett alternativ )tänkte jag fördela det på följande vis:

Choklad- Hinner jag äta upp denna helgen
Daim- Patrik
Djungelvrål ( oöppnad )- Kikki
Jordnötter (oöppnad )- Mamma
Nötblandning - Patrik och papperskorgen

måste även uppta mina joggingrundor igen. Men när det är så varmt är det skönare med promenader

Winter 2010, here we come!

Idag va dagen då jag äntligen ska få se fortsättningen på Twilight sagan.
Men eftersom jag ibland tydligen är tillsammans med en gubbe, tyckte min pojkvän att 21-bion va för sent, så kl. 18.15 dissar vi ( lite ångestfullt för mig) den underbara kvällsolen och dyker in i biomörkret.

Har än så länge bara hört bra omdöme om filmen så jag hoppas på att inte bli besviken.




Och nej Pappa. Jag hade inte 4 biljetter. Det va bara jag som va för lat för att fota mina egna biocheckar så jag kopierade en bild från google. Jag har däremot 1 till biljett, ( som jag fått från gratisbio ) så en utav er hade kunnat följa med.=)

För några veckor sedan ansökte jag om autogiro på Handels, och om man gjorde det innan ett speciellt datum skulle man som bonus få 2 biocheckar. Veckorna gick och jag trodde nästan att dem hade blåst mig, tills idag då det damp ner ett kuvert med 2 biobiljetter i.
Perfekt tajming då jag och Älskling tänkte gå på bio i helgen. Så nu är det jag som bjuder honom på Eclips!

Hemma igen efter vår minisemester. Jag överlevde båtresan ( trots att jag försökte övertala patrik om att ta tåget hem )
Eftersom min kära pojkvän va så klantig och glömde sin laddare till sin Iphone hos Kikki ute i skogen, dog hans telefon, så han lämnade den hemma. Vi hade därför bara mintelefon med oss, men eftersom vi är lika dåliga på att ta kort båda 2, fick vi inte ett endaste foto med oss hem som minne.


Förrutom detta:



Minikylen, som jag va så rädd att jag skulle länsa under mina nattliga aktiviteter. Till min stora glädje, lämnade jag inte sängen på HELA natten, vilket resulterade i mindre ångest för mig och mindre räkning för Patrik =)

...för idag är det världens bästa mammas födelsedag!
Grattis och hoppas att du får en Underbar dag!