Finn ett "fel".

Napphållare är allt en underbar uppfinning. Detta är Olivias lilla samling. Den i mitten fick hon idag av Ina. Hon har gjort den själv. De andra 2 är från åhlens.

Dagens middag. Jag vet att det fattas något. Men jag orkade inte tina och tillaga något kött.

Olivia har de senaste dagarna varit extremt trött och sovit större delen av dagarna. Tror att det beror på att hon levt på minimum matintag i 3 veckor. Just nu sover hon hos mormor medan jag ger henne mat via sonden. Den är allt praktisk att ha ibland den där sonden. Men vi önskar så att vi kunde ta bort den.

Myser i solen på morfars altan.

Dagens lunch. Vi är på väla och familia och strosar runder lite. För ovanlighetens skull blir det lunch på mc donalds

Både jag och Patrik är ganska eniga om att vi inte vill ha fler barn. När jag sagt det till folk har de flesta reagerat på samma sätt. " klart Olivia ska ha ett syskon. Vänta bara till allt lugnat sig då kommer ni ändra er. Osv.... " Men nej. Det finns 2 huvudsakliga orsaker till varför Olivia kommer bli vårt enda barn. 1: Jag vill aldrig riskera att behöva gå genom detta eller något liknande igen. Jag vill inte få ett sjukt barn till. 2: Även när allt detta är över och Olivia blivit frisk, OM hon blir frisk, så vill jag ge henne hela min uppmärksamhet och kärlek. Hon förtjänar allt och jag vill inte att hon ska behöva dela det med någon annan. Olivia kommer inte att bli ensam, hon kommer gå på dagis och hon kommer få vänner. Och framför allt kommer hon ha en mamma och en pappa som skulle ta ner månen till henne.

Nåja. 50kr.

Påskpresent från Patriks föräldrar. Håll tummarna för vinst.

Som sagt, man ska inte ropa hej förrän man är över ån. Sonden är tillbaka.

Man hör hela tiden folk klaga över att deras barn matvägrar. Att de kanske inte äter upp hela sin portion, att de bara vill ha en speciellt maträtt eller att de helt hoppar över en måltid. Ni vet nog inte vad ordet matvägra egentligen betyder. I 2 veckor har Olivia i princip vägrat all form av näring. På en bra dag har vi fått i henne 100ml ersättning. Och det är på HELA dagen!!!! Vi har testat ersättning, välling, burkmat, vår mat, frukt, gröt, bröd.... Senaste dagarna har hon dessutom börjat spy upp det lilla hon får i sig och även medicinerna. Därför valde vi att skona henne och ta bort sonden. ( vi har bara kunnat ge små portioner via den. Annars börjar hon ulka sig. Och eftersom hon sen började spy upp det ändå, testade vi utan ) Så ni som tycker det är hemskt när era barn bråkar lite med maten. Ge dem det dem vill ha och va glad över att dem åtminstone äter någonting. Ni anar inte hur hemskt det är att sitta och titta på när ens barn vägrar äta. Och ännu värre när hon spyr floder trots att hon omöjligt kan ha något kvar i magen. ( självklart har vi kontakt med sjukhuset ang. detta. Men dem verkar lika ovetande som vi och vet inte vad vi ska göra )

Ända sedan jag va liten har jag sagt och trott att jag ska ska få en dotter. På den tiden skulle det bli 2 och heta Stephanie och Simone. ( tur nog har smaken ändrats sedan dess) När jag ser blev gravid på riktigt var jag till en början stensäker på att det skulle bli en flicka, men ju närmre förlossningen vi kom ju mer började jag att tvivla. Kanske berodde min "tro" på att jag alltid sagt att jag ville ha flickor. Så för att inte bli "besviken" började jag ställa in mig på en pojke och sa istället till omgivningen att det va det jag trodde. Men ut kom ju en prinsessa och jag kunde inte ha blivit mer nöjd. Det låter kanske hemskt att säga och självklart att jag säkert blivit lika glad för en pojke. Men alla har vi drömmar. Och en av mina drömmar har varit att få en dotter. Nu gick min dröm i uppfyllelse och jag kan inte vara mer lycklig över min dotter än vaf jag är. Hon är mitt ljus, min kärlek, min hjälte och min prinsessa. Jag älskar dig

Budget. Vi är inte rika och kommer troligtvis aldrig att bli det heller. Pengarna verkar även på något mystiskt sätt att försvinna varje månad. Så idag har vi suttit och gjort upp en budget. Nu är det bara dax att leva efter den också.

Jag får ofta höra " vad stark du är" och varje gång undrar jag vad dem egentligen menar med det. Är jag stark för att jag inte ger upp, skiter i allt och lämnar bort min dotter till någon annan? Är jag stark för att jag inte bryter ihop och gråter bland folk hela tiden? Är jag stark för att jag trots allt som pågår ändå orkar gå till gymmet eller gå och träffa vänner? Om så är fallet så är jag kanske stark. Men jag är samtidigt svagare än ni tror. Om ni bara kunde ana hur många gånger jag velat ge upp och bara skita i allt. Jag har gråtit mig till sömns, till lunch till middag, på bussen på promenaden och i min ensamhet. Jag tycker synd om mig själv hela tiden och förstår inte vad jag gjort för att förtjäna detta. Just därför måste jag ibland få komma iväg och göra vanliga saker. Saker som gör att jag bara för nån timme kan koppla bort allt elände och få lite ny ork och energi. Jag kan ofta bli irriterad när jag hör andra mammor ( och alla människor för den delen ) som gnäller över småsaker. Min dotter är fullproppad med mediciner varje dag och har redan besökt läkaren fler gånger än jag och patrik tillsammans gjort i hela våra liv. Hon kan inte ens äta själv och vem vet när eller OM hon någonsin kommer bli frisk. Hon är den absolut modigaste och tappraste lilla tjej jag vet och det spelar ingen roll hur jobbigt det är eller hur lång tid det tar. Olivia är min dotter och jag kommer ALDRIG lämna hennes sida.

Efter graviditetet och ammningen har jag precis som alla andra tappat massa hår. Det har i sin tur gjort att jag fått så platt hår jag och en på jobbet tänkte att vi skulle testa att permanenta med läggningspolar. Jag vill ju inte bli pudellockig utan bara få lite volym. Därför testar jag innan utan permanentvätska bara för att set hur det blir. Känns lite 50-60- talsaktigt.

Min tappra flicka.idag fick vi åka till sjukhuset igen då gårdagens sänka va lite hög och dem ville utesluta lunginflammation Idag va den bättre men för säkerhets skull och eftersom Olivia fått synachten under en så pass lång tid fick vi utskrivet antibiotika ändå. Nu ikväll verkar febern ha gett med sig. Får hoppas den inte kommer tillbaka. Olivia hostar verkligen jättemycket och ibland är det så hon klöks och spyr. Hon äter i princip fortfarande endast genom sonden, men idag tog hon bpde några skedar burkmat och några skedar fruktpure. ( på bilden har hon tröjan hon fick av sjukhuset )