Man är ju inte allt för pigg och glad kl 05.00 på morgonen, när man blir tvingad ( okey eftersom jag är så snäll blev jag enkelt övertalad ) till att åka och hämta hem "folk" ( Madde) som varit ute och festat.
Men man fick sig dock ett gott skratt när gick ner för trappan och längst ner i trappuppgången framför ytterdörren ligger en kille/man och sover.

"jaja, tänkte jag. Synd att väcka han, så jag tog ett stort kliv och gick över han istället."

När vi kom tillbaka hem igen, vaknade han dock när vi öppnade dörren, så tillslut orkade han sig nog upp till sin lägenhet.

Hur tänker man egentligen i den situationen?

"Oj, jag orkar inte gå upp 1 eller 2 trappor, så jag lägger nog mig här och sover istället!??"

Sen hade jag en annan  av mina grannar som hade fest med sig själv igår. Han spelade musik så in i helvete, medan han hade dörren vid öppen. Jag trodde verkligen det va fest pågång. Efter att jag stått och spionerat i nyckelhålet några minuter och övervägt om jag skulle gå in och skälla ut han, stängde han plötsligt av musiken, tog på sig och begav sig hemifrån. Ensam.