Jag vet att jag sagt det ett antal gånger förrut och många är säkert redan trötta på att höra det. Men detta är MIN blogg så jag skriver va fan jag vill. =)

Nu ska fettet bort!!!!

Provade nyss mina gamla jeans ( och då va det inte ens dem jag hade när jag va som smalast ) och jag fick bara upp dem till halva låren. Kände man sig inte fet sen innan så gjorde man det definitivt nu!

Det där tröst chokladet jag åt innan känns inte längre så tröstande, mer ångestframkallande. Varför äter jag ens det? mår bara dåligt efteråt.
Så nu är det slut på det ett tag framöver. Det funkar inte med "lördagsgodis" just nu. det blir så lätt att man byter till fredagen istället, men äter ändå på lördagen och sen resterna på söndagen. Sen är man så full av socker att man får abstinens redan på måndagen igen.

Jag orkar inte det.
Jag tänker på mat och godis 24/7.
Hur normalt är det egentligen?
Folk som säger att jag ger upp en del av mitt liv bara för att jag väljer att inte äta vissa saker och istället för att bara sitta och slappa istället väljer att träna och röra på mig, kan sluta kommenter det, för jag bryr mig inte.
Jag mår inte bra av att se ut så här, men framför allt mår jag inte bra av min relation till mat och sötsaker!

Så därför har jag nu bestämmt mig för att verkligen göra slag i saken!!

(alla har ju inte turen att vara född med en modellkropp och en  förbränning "normala" människor bara kan drömma om)

Jag kallar inte det bantning, jag kallar inte det svält, jag kallar det inte ätstörning...

Jag kallar det hälsosamt!!