Ända sedan jag va liten har jag sagt och trott att jag ska ska få en dotter. På den tiden skulle det bli 2 och heta Stephanie och Simone. ( tur nog har smaken ändrats sedan dess) När jag ser blev gravid på riktigt var jag till en början stensäker på att det skulle bli en flicka, men ju närmre förlossningen vi kom ju mer började jag att tvivla. Kanske berodde min "tro" på att jag alltid sagt att jag ville ha flickor. Så för att inte bli "besviken" började jag ställa in mig på en pojke och sa istället till omgivningen att det va det jag trodde. Men ut kom ju en prinsessa och jag kunde inte ha blivit mer nöjd. Det låter kanske hemskt att säga och självklart att jag säkert blivit lika glad för en pojke. Men alla har vi drömmar. Och en av mina drömmar har varit att få en dotter. Nu gick min dröm i uppfyllelse och jag kan inte vara mer lycklig över min dotter än vaf jag är. Hon är mitt ljus, min kärlek, min hjälte och min prinsessa. Jag älskar dig

Budget. Vi är inte rika och kommer troligtvis aldrig att bli det heller. Pengarna verkar även på något mystiskt sätt att försvinna varje månad. Så idag har vi suttit och gjort upp en budget. Nu är det bara dax att leva efter den också.

Jag får ofta höra " vad stark du är" och varje gång undrar jag vad dem egentligen menar med det. Är jag stark för att jag inte ger upp, skiter i allt och lämnar bort min dotter till någon annan? Är jag stark för att jag inte bryter ihop och gråter bland folk hela tiden? Är jag stark för att jag trots allt som pågår ändå orkar gå till gymmet eller gå och träffa vänner? Om så är fallet så är jag kanske stark. Men jag är samtidigt svagare än ni tror. Om ni bara kunde ana hur många gånger jag velat ge upp och bara skita i allt. Jag har gråtit mig till sömns, till lunch till middag, på bussen på promenaden och i min ensamhet. Jag tycker synd om mig själv hela tiden och förstår inte vad jag gjort för att förtjäna detta. Just därför måste jag ibland få komma iväg och göra vanliga saker. Saker som gör att jag bara för nån timme kan koppla bort allt elände och få lite ny ork och energi. Jag kan ofta bli irriterad när jag hör andra mammor ( och alla människor för den delen ) som gnäller över småsaker. Min dotter är fullproppad med mediciner varje dag och har redan besökt läkaren fler gånger än jag och patrik tillsammans gjort i hela våra liv. Hon kan inte ens äta själv och vem vet när eller OM hon någonsin kommer bli frisk. Hon är den absolut modigaste och tappraste lilla tjej jag vet och det spelar ingen roll hur jobbigt det är eller hur lång tid det tar. Olivia är min dotter och jag kommer ALDRIG lämna hennes sida.

Efter graviditetet och ammningen har jag precis som alla andra tappat massa hår. Det har i sin tur gjort att jag fått så platt hår jag och en på jobbet tänkte att vi skulle testa att permanenta med läggningspolar. Jag vill ju inte bli pudellockig utan bara få lite volym. Därför testar jag innan utan permanentvätska bara för att set hur det blir. Känns lite 50-60- talsaktigt.

Min tappra flicka.idag fick vi åka till sjukhuset igen då gårdagens sänka va lite hög och dem ville utesluta lunginflammation Idag va den bättre men för säkerhets skull och eftersom Olivia fått synachten under en så pass lång tid fick vi utskrivet antibiotika ändå. Nu ikväll verkar febern ha gett med sig. Får hoppas den inte kommer tillbaka. Olivia hostar verkligen jättemycket och ibland är det så hon klöks och spyr. Hon äter i princip fortfarande endast genom sonden, men idag tog hon bpde några skedar burkmat och några skedar fruktpure. ( på bilden har hon tröjan hon fick av sjukhuset )

Idag va rena julafton på sjukhuset. Och visst förtjänar Olivia allt och lite till. En leksakshäst från eeg. ( olivia har redan alla 15 olika badankorna ) 2 t-shirtar och en docka som man ska sy på eget ansikte, av avdelningen. Förövrigt gick eeg över förväntan. Ingen försämring och t.o.m en liten förbättring ( om än väldigt liten )

I och med att Olivia vägrat äta sina mediciner den senaste veckan, har det även lett till ökade kramper de senaste dagar. Jag kan inte bara sitta och titta på medan hon bara blir sämre och sämre så jag pratade med sjukhuset flera gånger igår och det slutade med att vi fick komma in på kvällen och sätta en sond. Så nu får hon alla mediciner via den. Imorgon är det dags för eeg och jag hoppas verkligen att bristen på medicin inte gjort att det blivit någon försämring. Stackaren har även fått feber, blivit förkyld och hostar. Så det är ingen pigg liten tjej vi har här hemma. Inatt grät hon hela natten och sov bara i små 10-30min intervaller. Men det har hon tagit igen nu på dagen.

Jag äger inte ett endaste par skor med klack. Jag har länge varit en anti-klack tjej, inte av den orsaken att jag inte tycker det är snyggt, utan pga jag alltid varit längre än mina vänner och med klack då kännt mig som en giraff. Det har med tiden lett till att jag helt enkelt inte kan gå i höga klackar. Men jag önskar att jag gjorde det. Iallafall någon gång ibland vid speciella tillfälle. Så idag köpte jag faktiskt ett par med ganska hög klack. Men dem va väldigt bekväma och jag tror t.o.m att jag ska klara av att ha dem. Vad tycks? 399:- på DinSko

Titta vad jag fick idag. Ca 40 st daim delicato. MuMS!!!

Jag hsr blivit smått besatt av frysta pannkakor. Äter det minst 1 gång om dagen. Ibland 2. Nästan alltid till frukost. Man måste ju få lyxa till vardagen.

Jag har aldrig varit varken emot eller för alternativ medicinering. Men när man är i en sådan situation som vi är i med Olivia, där hon inte svarar på medicinerna som läkarna tänkt sig, är man villig att testa vad som hellst för att hjälpa henne att bli frisk. En bekant till Patrik i Motala håller på med Frekvensmedicinering och erbjöd sig att försöka hjälpa Olivia. Detta är självklart helt ofarligt och det västa som kan hända är att det inte har någon effekt.Men vi ville absolut ge det ett försök och igår träffade vi henne. Det kommer behövas fler än 1 behandling men det får vi vänta med tills olivia slutat med synachten och vi kan åka upp till Motala. Jag räknar absolut inte med att detta kommer göra henne helt bra. Men kanske kan det göra någon förbättring. vi gör vad som helst för vår dotter!