Ja det va väl inte riktigt så här jag tänkt mig min sista riktiga vecka på mammaledigheten.

I helgen började Olivia hosta en del och blev ganska hes.
Hon fick även för sig att sluta äta och dricka.
Det enda vi fick i henne va ca 50ml välling i söndags morse och måndags morse.
Vid lunch på måndagen märkte vi att hon blev mer än bara trött. Hon blev helt slö och höll man henne orkade hon knappt ens hålla uppe huvudet.
Vi blev självklart oroliga och när det inte fanns någon tid på vårdcentralen bestämde vi oss för att åka in till barnakuten.

Efter 7h i ett rum på varsin hård stol bestämde vi oss för att lägga in Olivia med dropp över natten.

På tisdagseftermiddagen började tack och lov Olivia att äta igen.

Eftersom allting tar sådan tid ibland i sjukvården, hann klockan bli 17-18 dagen efter innan vi hunnit prata med läkare, dietist och narkospersonal och då kändes det inte lönt att åka hem eftersom vi skulle vara tillbaka på sjukhuset senast 06.30 dagen efter för magnetröntgen.

Dock var det överfullt på avdelningen som vanligt ( vi delade rum med 3 andra familjer ) men tack vare en snäll sköterska så fick vi plats på en annan avdelning istället.

Så 8.00 i onsdags morse sövdes Olivia för att röntga hjärnan.
Svaret får vi först om ett tag då bilderna ska granskas av ett team med läkare och neurokirurger.

Halva delen av mig hoppas att dem hittar något som går att operera bort medans halva jag fasar för att dem ska göra det.
Jag vill inte att dem ska öppna upp min dotters hjärna!!!!


Olivia blev väldigt trött efter narkosen och sov till 16.00.
Men efter lite mat, näsdroppar och inandning av koksaltlösning var vi redo att åka hem på onsdagskvällen.

Och herregud om det va skönt.
Jag somnade 20.30 och sov 11h innan det va dags för en dag på jobbet.

Olivia är nu sig själv och äter och busar bra igen.