Fick en kommentar igår , med en fråga om hur det var med Olivia.

Att jag inte uppdaterat om henne på ett tag.

 

Anledningen till det är att det helt enkelt inte hänt så mycket.

Hon är fortfarande inte bra men heller inte sämre.

 

För ett par veckor sedan ringde vi sjukhuset pga att hon haft så mycket kramper under en period. Vi blev då tillsagda att öka ena henne medicin.

 

Sedan dess har vi sett en liten förbättring.

Hon har fortfarande 2-4 anfall om dagen.

Men dem är kortare och oftast svagare.

 

Maten går det fortfarande dåligt med.

Hon äter jättebra av vällingen, men inte något annat och dricker ingenting.

Vi har kontakt med en logoped men än så länge har det inte gett några direkta framsteg.

Vissa dagar får vi i henne några smulor med bröd och någon nagelstor klick med fruktpure, men oftast är det kalla handen som gäller.

 

Vi försöker att inte bry oss om hennes försening i utvecklingen och egentligen bryr vi oss inte. Så länge hon kommer göra det någongång, så är det viktigare för oss att hon mår bra och är glad.

Men man kan inte låta bli att "jämföra" henne med sina jämngamla kompisar.

Hälften utav dem är uppe och går och dem andra far och flyr runt på andra sätt.

Det blir så tydligt när Olivia sitter där ensam kvar med en kudde bakom ryggen.

 

Men hon kämpar på, och hon har blivit mycket mer nyfiken och intresserad av saker och ting.

Hon vill ha allt man håller i och slänger sig ofta åt alla håll och kanter. Dock håller inte mysklerna riktigt så hon orkar inte ta sig upp själv igen. Men hon försöker åtminstone.

 

Så med andra ord:

Vi kämpar på alla 3 och det går väl framåt, om än väldigt långsamt!